Svag och ferslig?
Jag vet inte hur jag ska formulera det här så att det ska komma ut rätt, så att det inte ska missförstås. Jag vill redan nu skriva att jag är inte ute efter sympatier tan jag är ute efter ett bollplank och jag är nyfiken på vad ni tycker.
Jag har ju varit hemma för foglossningar och sammandragningar sedan i augusti. Jag var sjukskriven först, sedan över på graviditetspenning och numera på föräldrapenning för bebis.
Viktor har under den här tiden varit på förskolan, måndag-fredag 9-16. I torsdags så kräktes han på morgonen och jag ringde hem Peter. Inget konstigt med det, anser jag. Hur tycker ni??
Har diskuterat med en person som resonerar som så att det är svagt att be om hjälp. Hon hade svårt att ge uttryck för hur hon kände inför det här utan att använda ordet "fersligt". Hon sa att hon var fostrad att man ska ta hand om sig själv och att det är, som skrivet, svagt att be om hjälp. Att man ska bita ihop och bara köra. Att när hon fick barn så spelade det ingen rol hur mycket foglossningar man hade så fick man inte ha sina tidigare barn på dagis ändå.
Här gick hon dock med på att det var väl kanske bättre för Viktor att få vara på dagis istället för hemma med mig, men det hördes ändå en ton om att "man ska faktiskt klara sig själv"....
Hon var också bekymrad över hur jag skulle kunna klara av att ta hand om två barn när jag inte ens kan ta hand om ett själv...
Efter att vi pratat på telefon kände jag mig otroligt ledsen och ifrågasatt. Det kändes som att hon ifrågasatte min förmåga att vara mamma till mina barn. Jag är övertygad om att jag är den bästa mamman som finns för just mina barn och jag gör allt för dem. Även det barn som ännu inte kommit ut.
Var och en har rätt till sin egna åsikt och hon har all rätt att tycka som hon vill, men som sagt, jag har svårt att inte ta till mig och bli ledsen...
Hur tycker ni? Jag skulle gärna vilja veta. Och åt båda hållen, positivt och negativt. Hur resonerar ni omkring frågor som dessa?
Jag och min älskade son för någon dag sedan
URL: http://fitnesslifestyle.blogg.se/
Jag skulle definitivt ringa hem Kim om jag blev sjuk nu under mammaledigheten. Jag tycker att det är en styrka att våga be om hjälp!
Du gjorde absolut helt rätt. Nu är du snart fullgången men tänk om du skulle ha fött två månader för tidigt för att du inte ville be om hjälp? Då skulle folk undra varför du inte bad om hjälp, utan envisades att kämpa på. Nej du! Ingen tackar en för att man biter ihop för mycket.
Kram