Var idag på efterkontroll av bristningen. Allt såg bra ut!! så himla skönt!!
Jag får börja lyfta men jag ska ta det försiktigt i början men som sagt, nu behöver jag inte tänka mig för i alt jag gör och det är otroligt härligt! Jag orkade inte hålla mig när jag kom hem utan jag lyfte upp Viktor och gav honom en kram! Det var en otrolig känsla, som jag har längtat!!!
Jag ska ock fortsätta med knipövningar då bäckenbottenmusklerna måste bli ytterligare lite starkare. Men allt är så bra som det kan vara just nu.

Dock så är det en del att fundera på inför nästa bebis. Det ligger ju några år fram i tiden men för mig är det ändå viktigt att veta vad jag står inför och vad jag har att förhålla mig till.
Om jag skulle få samma bristning igen så är det inte säkert att det kommer att läka lika bra eftersom min förmåga att läka då är sämre eftersom det har brustit en gång redan (flummig mening men hoppas ni förstår).
Om jag väljer att föda normalt så kommer jag att få gå på extra ultraljud för att kolla så att bebisen inte blir för stor. Det är säkrare att föda en bebis som var ungefär lika stor som Viktor men inte så stor som Oskar eftersom en stor bebis ökar risken för en bristning. Om bebisen blir stor så rekommenderade läkaren att jag skulle bli snittad nästa gång.

Det är en del för mig att fundera över. Bara tanken på snitt gör att jag får lite panikkänslor och fylls av käsnlor av obehag. Jag har svårt för nålar och tanken på att vara vaken under tiden som någon är inne och rotar fram en bebis från magen är för mycket. Dock kan jag tänka mig att bli snittad om jag får bli sövd...
Om jag väljer att föda normalt så måste jag också fundera över hur jag tror att jag kommer att reagera när jag väl ska börja krysta nästa gång. Om jag tror att jag kommer att bli hämmad av rädlsan för att brista så mycket igen eller om jag kommer att kunna "stänga ute" sådana tankar...

Jag behöver ju inte ta ställning till allt det här nu men jag känner att eftersom jag har så starka känslor inför att eventuellt bli snittad så måste jag börja jobba med mig själv för att eventuellt klara av det.
Men just nu ska jag njuta av att allt är så bra som det kan vara nu, jag har två underbara barn, en fantastisk sambo och de bästa vännerna som man kan ha! Vad mer kan man önska sig??