Jag vill varna känsliga läsare för det här inlägget!! Det handlar om vad som hände under slutskedet av förlossningen och vad det innebär för mig de närmaste månaderna! Nu har jag varnat och vill inte höra nåt gnäll om varför jag skriver om sånt på MIN blogg!!

Det som hände under slutskedet av krystningen när bebis kom ut var att jag fick en sk. sfinkterruptur. Det innebär att jag fick en bristning i ringmuskeln. Min bristning var allvarlig och hela muskeln sprack.

Jag har valt att vara öppen om vad som hände och skriva om min rehabilitering som kommer att pågå under ca 3-5 månader.
Det jag ska göra under dessa månaderna är att framförallt hitta musklerna i bäckenbotten igen och sedan träna upp dem. Det är en hel del att tänka på under tiden för att allt ska bli så bra som möjligt. Jag får tex. inte utföra tunga lyft, bebisens vikt är ett bra riktmärke. Ska undvika att använda bukmusklerna så mycket det går eftersom det då bildas ett tryck nedåt. Undvika mjuka och djupa stolar, och naturligtvis se till att för guds skull inte bli hård i magen!!!

Sedan är det träning, träning, träning och åter träning som gäller!! Har fått ett träningscchema som jag ska dra igång med på måndag och gissa om jag ska vara noga med min träning! Den ska bli en del av vardagen! Slarvade med knipövningar efter att jag fick Viktor och det gick bra, men då hade jag bara fått en liten bristning som inte sträckte sig så långt.

Men jag är vid väldigt gott mod!! Är övertygad om min egna förmåga om att bli bra igen! Jag har heller ingen negativ upplevelse av förlossningen som helhet och jag är inte avskräckt för att föda vaginalt igen. Det är klart att om det inte blir bra efter rehab så kanske vi får tänka om men inte som det känns nu iaf.
Jag upplever också att jag blev otroligt bra omhändertagen, både när vi var kvar på förlossningen och väntade på operation, på operation och sedan på avdelning 11. Jag känner mig välinformerad och i "tryggt förvar" eller hur man ska uttrycka det.

Den enda sorg jag känner, det är att jag, fortfarande inte, kan vara den mamma jag vill till Viktor! Det värker i mitt hjärta när jag inte kan lyfta honom, snurra runt och busa. Men jag måste precis nu tänka på mig och rehabeliteringen för sköter jag inte den så kan jag aldrig vara den mamma jag vill till mina barn. Det är en period nu på några månader men sedan så kommer allt att ordna till sig!!! :)