Jag har pratat med kuratorn om hur jag mår i mitt vardagliga och både hon och jag är överens om att nu är det rätt läge att testa. Men de senaste två nätterna har varit kantade med ångest och oro. Tabletterna jag fört har inte hjälpt och jag har legat sömnlös... igår hav jag upp vid 4.20, gick upp, åt frukost och åkte till gymmet. Blev då mycket mer centrerad och hittade tillbaka till mig själv. Idag har jag barnen så blev då lite mer begränsad... 

Jag har varit en hel del på jobbet under tiden jag varit hemma. Hälsat på "mina" barn och kollegor. Myst runt egentligen, plockat godbitarna. Men nu ska jag börja på ny avdelning, nya barn, nya kollegor, nya föräldrar, ny miljö och rutiner... det kommer att bli toppen, jag vet det egentligen men oron över hur jag kommer reagera är såå stor och stark!! Jag har trott att jag känner mig själv och min egen kropp men de senaste månaderna har visat mig motsatsen, att jag fortfarande har mycket att lära. 

Men jag måste ändå säga att jag har fantastiska kollegor och en bra chef. Jag har inte känt något annat än stöd från dom så det är inte där det ligger... det är enbart hos mig själv. Och jag vet en sak i huvudet men återigen så reagerar kroppen utan att lyssna på huvudet....