I början av juli -17 bestämde jag mig för att jag skulle ta tag i träning och vikt igen efter att ha ignorerat min kropp under väldigt lång tid. Jag började med att räkna dagar sedan jag startat och sedan även hur många träningspass jag gjort. Jag hade som mål att ha fler träningsdagar än vilodagar, jag satte också ett långsiktigt mål om att gå ner 15 kg.

Det gick lite fram och tillbaka under det första året men jag gick neråt som jag ville. Efter första året kvarstod målet om 15 kg och fler träningsdagar än vilodagar. Hösten -18 blev en riktig känslomässig berg- och dalbana där träningen blev ett andningshål, ett sätt att få luft och känna mig som mig själv. Jag höll mig flytande ganska länge men till slut blev måendet såpass illa att jag blev sjukskriven med ångest, oro, sömnsvårigheter för att nämna några av stressymtomen. Under den här tiden blev träningen viktigare och viktigare för mig. Jag promenerade flera gånger i veckan och tränade i princip varje dag.

 

Träningen och promenaderna blev mitt sätt att hantera min ångest. Och det fungerade väldigt bra för mig, tyckte jag... Jag gick ner mina 15 kilo och tyckte ändå att jag kunde hantera livet relativt bra. 

Ända tills jag en dag för inte så längesen åkte buss för länge. Då upptäckte jag att jag behövde ett annat sätt att hantera ångest på. Jag har börjat med yoga i förhoppning om att jag ska kunna lära mig att hantera mitt inre genom meditation och inte behöva rörelse för att komma i balans.. 

 

Jag har märkt att min träning under vissa perioder har orsakat mig en hel del stress och jag har tränat för att jag har känt mig tvingad, inte för att jag egentligen har mått bra av det. 

Den senaste tiden har varit blandad. Ibland har jag paniktränat för att jag har känt att jag varit på väg mot något som jag till varje pris vill undvika, panik och ångest. Men andra dagar har jag hittat en balans. Dagar där jag har tränat i förebyggande syfte, för att må bra under hela dagen eller för att jag känner att jag vill och vet att jag mår bra av det. Jag har börjat blanda upp styrketräningen med yoga. Den långsiktiga planen jag har med mig själv är att inte styrketräna så mycket som jag gör nu utan försöka blanda ut med mer yoga, inte göra båda delarna samma dag..... Men jag är inte där än men jag strävar efter att hitta en balans i träningen. Jag har en plan och ett mål men är inte riktigt där än.

 

Under hösten och även tidigare så är det många som har ifrågasatt min träning. Många har gjort det med omtanke i botten. Det jag dock har märkt är att när någon har ifrågasatt min träningsform eller min mängd av träning så har jag borstat det av mig och på något sätt rättfärdigatt det för mig själv och för den som har frågat. Men det beror helt på hur jag har blivit ifrågasatt. Några har rent ut sagt talat om för mig att det jag håller på med är inte hälsosamt och det måste finnas ett annat sätt, jag måste göra något annat osv osv.... Men sen så finns det några få som inte har ifrågasatt min träning eller mängden men som har satt fingret på något viktigare. Som har fått mig själv att ifrågasätta vad jag gör. Det är de som har ställt mig lite mer mot väggen och frågat efter vad som ligger bakom träningen, vad är det som du inte vill möta när du tränar, vad är det som du vill uppnå, vad ska du göra när du inte kan eller när även träningen slutar räcka till för du kommer att komma dit... Det är tack vare de frågeställningarna som jag nu försöker skapa en ny väg, en väg som går mellan att sitta stilla och träna som en dåre.. 

 

Jag känner själv att jag har babblat på en himla massa och att jag eventuellt också i vissa partier också motsätter mig själv. Men det är lite så jag känner mig just nu, vilsen och har inte riktigt koll på vart jag är eller vart jag ska......