Att mentalt hinna med sin kroppsliga förändring

När jag vaknade en morgon i juli 2017 hade jag helt enkelt fått nog. Jag bestämde mig för att ta tag i träningen. Kosten skulle få vänta men jag behövde komma igång och röra på mig. Jag stod inte ut med att vara i den kropp jag hade skapat åt mig själv... Jag hade sakta men säker gått upp i vikt under en lång tid, jag var över 70 kilosstrecket, ett streck som jag tidigare lovat mig själv att aldrig vara över i ett ogravidtillstånd. Ändå hade jag hamnat där. Anledningarna till det är många men i grund och botten hade jag prioriterat bort mig själv, intalat mig att den delen av mig inte behövde uppmärksamhet, att det fick bra ändå, det var nog inte så farligt.  

Men när jag vaknade den där morgonen hade droppen runnit över, jag minns hur det kändes när Peter tog bilderna på mig den dagen. Hur jag skämdes över mig själv och min kropp, jag ifrågasatte hur jag i hela friden hade låtit det gå så långt. Jag hade under lång tid försökt undvika helkroppsspeglar så mycket jag kunde och när Peter nu tog bilderna på mig och jag såg dom i telefonen var det som en chock... Jag visade det inte men jag var helt bedrövad över vad jag såg.. 


Jag bestämde mig för 15 kilo!! Det fick ta den tid det ville men de skulle bort!! Jag bestämde mig för att börja fokusera på träningen, att ta både kost och träning direkt skulle bli för mycket. Sakta men säkert började jag tycka om träningen igen. Och i och med träningen började också kosten att lägga sig på plats, det kom liksom per automatik. Jag ville inte "förstöra" träningen jag gjort med att äta dåligt. Sakta men säkert blev träningen, och även kosten, en livsstil. 


Nu, i april 2019, har jag gått ner 15 kilo. Men också gått upp lite eftersom min träning nu ser annorlunda ut. Jag har tagit kontakt med kostrådgivare för att vara säker på att jag ger min kropp det som den behöver för att kunna "omvandla" fett till muskler. Jag har inte längre överdrivet fokus på en slank, smal kropp med lår som inte rör varandra utan jag vill bygga en stark kropp men former, rumpa, lår, armar och en ryggtavla med muskler. 


Jag har ändrat hela min livsstil sedan juli -17. Jag är nu någon som har en gympåse med mig på gymmet innehållande minibands, bcaa, riskakor och liftingstraps. Väskan i gymskåpet finns det alltid pwo och proteinpulver. Jag gör ofta en veckokoll, planerar in när jag känner att det är okej att ta en fika eller ett glas vin. Jag planerar också hur jag ska träna under veckan. Jag är också någon som packar med mig träningskläder, riskakor och jordnötssmör när jag ska på resa så att jag kan ladda innan ett träningspass men också få i mig snabba kolhydrater efteråt. 


Men jag har så svårt att ge mig själv credit för jobbet jag har gjort. Varje gång jag ska se mig själv i spegeln så förväntar jag mig att se den Emma som fanns i juli -17. Jag blir förvånad när jag ser den personen i spegeln som ser ut som jag gör idag. Den personen är ju ganska smal, har muskler på både armar och ben och har faktiskt börjat få en rumpa. 

När jag ska köpa kläder (det har blivit en del det sista eftersom allt jag hade i garderoben är för stort) måste jag påminna mig själv om att jag ska inte fundera över om jag ska ta L eller XL med mig in i provhytten utan om jag ska ta med mig S eller M. 

Förändringen kroppsligt har tagit lång tid men ändå har mitt mentala inte hunnit med... Den senaste tiden har också mycket annat tagit av min mentala energi och det är nu när jag återigen börjar landa som jag tittar på mig själv. 


Hur kommer det sig att jag är (vad jag ändå känner själv) snabb på att ge andra beröm och uppmuntran för kraftansträngningar och förändringar de gör men jag kan inte ge det till mig själv? Att jag hela tiden tänker om mig själv, ja, det var ju helt okej fast lite till kan du...!! Jag minns så välkommen första tanke när jag ställde mig på vågen och såg att jag tappat 15 kilo. Det var inte "faan va bra jag är", inte heller "bra jobbat", utan det var "ja, ja, det var ju inte 20....". Jag hör ju själv hur jäkla knas det är men jag får inte ut känslan av nöjdhet och stolthet över mig själv ut i kroppen! 

Att bli stolt över mig själv och att sänka mina prestationskrav är det som ska ligga i mitt huvudfokus framöver!!! 

(null)

(null)


RSS 2.0