Har nästan nyss kommit hem efter att ha lämnat min ängel på dagis.
Idag är en sån där dag när det bara är vikarier på plats i ett par timmar. Som tur var så var det iaf en vikarie som han kände igen. Min goding är väldigt känslig när det gäller nya människor på förskolan annars... Allt gick jättebra men när jag var på väg ut genom grind nr 2 så hör jag en liten kille som står och rycker i den första grinden och ropar på mamma och blir ledsen. Det är så himla svårt att vara stark och positiv när det kommer till sånt. Jag vet ju att han kommer att ha det bra under dagen men det känns så jobbigt att lämna honom... Men samtidigt så vet jag att jag fixar inte att ha honom hemma själv en hel dag. Vikarien som han kände igen sedan innan såg dock vad som hände och kom och hämtade honom. Han accepterade faktiskt det ock gick med henne och grät iaf inte längre. Kändes lite lättare, men inte mycket... Tänk att man är så blödig när det gäller ens barn! Man skulle göra precis vad som helst för dem utan att tänka två gånger, helt utan tvekan!!!