Sista tiden under graviditeten och även i början när Oskar kom så "dög" inte jag för Viktor så fort pappa kom hem. Det var bara pappa som skulle hjälpa, greja, lägga osv...
Det tog ganska så hårt på mig även om jag visste att det bara var för en tid och jag visste ju också vad det berodde på. Men det var inte kul, att hela hela hela tiden få bråka för att få göra något med sitt barn.
Men nu har det ÄNTLIGEN vänt!! Jag och Peter är mer jämställda igen och det känns såå skönt!!
När vi var nere i lekparken häromdagen så lyfte jag upp honom och snurrade runt, vi sprang runt på gräset, busade och skojade.. Det var otroligt härligt att äntligen, ÄNTLIGEN, kunna vara den mamma som jag vill vara!! Viktor var också lycklig, han tittade på mig vid ett tillfälle och sa: Mamma gör som pappa... Ja älskade unge, nu kan mamma göra som pappa!!!

Jag känner nu när jag kan göra allt som jag vill hur mycket jag har saknat att vara mamma fullt ut. Det är en fantastisk känsla att kunna lyfta upp sitt barn och trösta iställe för att sätta sig ner på golvet och ta barnet i knät. Det blir inte samma omhändertagande-känsla. Och jag har saknat den, otroligt mycket! Men nu är jag på banan igen!